söndag 15 februari 2009

Ibland är det OK att vara bakis

- Jag har aldrig varit så bakis, meddelade en av festdeltagarna sent på söndagseftermiddagen.
- Men det gör inget när jag hade så roligt, fortsatte samme man i nästa andetag.

Själv är jag är helt knäckt.
Inte av baksmälla – utan att jag förlorade matchen på dansgolvet.
Ansvaret tog över viljan att stänga dansgolvet.
Tillsammans med bl a makarna Falk tömde jag borden i stora salen alltmedan dansen fortsatte på disco-golvet. Då hade musiken packat ner sina grejer och försvunnit söderut på E4:an ut i natten. Klockan var då framåt 03.00.
Lokalen skulle användas av ett gäng KTH:are under söndagen och vi var tvungna att tömma densamma, senast under söndagsförmiddagen.
Huvudet var helt OK, både när jag lade mig vid femtiden och när klockan ringde 09.30.
Men fötterna.
Oj, vad de värkte.
På alla håll och kanter.
Ännu vid tretiden var ett stort gäng kvar och vi tar det som ett tecken på att festupplägget fungerade.
Lotta och jag hade fantastiskt roligt.
Hoppas ni kände så också.
- Jo, visst. Ni var väldigt många som uttryckte er glädje.
Sånt värmer två gamla festarrangörer.
Och vilka fantastiska presenter!
Upplevelser, golflektioner, danslektioner, middagar, tavlor, trädgårdsarbeten, gedigna stenarbeten, flygturer, resor hit och dit, spikmattor, för att inte nämna alla goda vin- och champagneflaskor.
Vi hade en mycket trevlig presentöppningseftermiddag (bloggens längsta ord och med ett gräsligt dåligt läsbarhetsindex).
Tack, tack, tack.
Vi lovar återkomma.
Vår eminente fotograf, Torsten, dök upp på söndagsförmiddagen. Han ville fullborda sitt arbete med en bild från själva avslutningen. 250 bilder finns dokumenterade. Ni kommer att få ta del av ett antal. Vi lovar.
Men hur gick det med slangen, undrar ni kanske?
Sju av burkarna finns kvar. Den åttonde delade vi på till lunch.
Den var helt OK, tyckte Lotta, Birgit, Christina, Titti, Alexander och jag.
Barnen såg dock tveksamma ut när vi meddelade att det blir den stående söndagslunchen fram till midsommar.
Det var i alla fall en som såg lycklig ut – Cindy.
Hon föredrog burkslangen framför den ordinarie hundmaten.
Förresten – en liten sak innan vi går och lägger oss.
Ska ni ha fest nån gång – så tveka inte att höra av er.
Jansson Catering AB lånar gärna ut sina 360 glas.
- Skål alla brödrar och systrar.

Fortsättning kanske följer…

2 kommentarer:

  1. Tjena Peter och Lotta,

    Tack för en skön och rolig kväll. Trevliga gäster. Bra band. Bra fart....minnesvärt helt enkelt.
    Vi är nyfikna på de gemensamma nämnarna. Vilka var det? I de grupper jag hamnade i gissade vi:
    - längre än Lotta
    - äga hund
    - levt utomlands
    Kan det stämma?

    Hälsningar

    Niklas

    SvaraRadera
  2. TACK för en urkul kväll. Jag hade i vanlig ordning träningsverk då jag dansat som en galning i de högklackade... Superfixat! /MåL

    SvaraRadera