Så knockar man tullverket

I dag är det boxning som gäller.
Mina tankar går till min barndomsidol Ingo. Tänk den där natten när man lyssnade på radion och hörde hur Ingmar knockade Floyd. Det var tider.

Nu finns han inte med oss längre.

Men boxningsspråket lever vidare:
Hör och häpna.
Janssons vs Tullverket. Knockout i första ronden.

Ni skulle sett när jag hämtade lastpallen med dricka vid Spångaterminalen.
Den gamla V70:an krängde iväg som en felaktigt balanserad Formel 1-bil.
233 kilo i bagageutrymmeet fick Volvon att nästan stegra sig.
I backspegeln skymtade jag den svarta tullbilen.
Åtminstone kändes det så..
Den lille fartdåren i mig skrek högt och tydligt:
-Step on it Jansson.
Och jag tryckte gasen i botten.
Tullgubbarna var chanslösa.
Efter några undanledningsmanövrar hade jag läget under kontroll.
- Nummerplåten, säger ni.
- Lugn, säger jag.
- Bilen är inte tvättad på minst ett år.
- Skyltarna är totalt igenmurade.
Ingen kan spåra oss.
Och vid festlokalen vaktar Hells Angels, bara så ni vet.

Skönt. Fulspriten är på plats.
Tre dagar före den stora dagen.
Snart kan festen börja.

Från och med idag har jag ett nytt yrke på mitt visitkort – importkonsult.

Jag delar gärna med mig av kunskaperna.
Eller som killen på godsfirman sa:
- Förr var tullen ofta här men numera dyker dom sällan upp.

Jag delar inte bara med mig av goda råd. Jag får en del själv också.
Ni har väl läst Öhmans kommentar till mitt försök till däcksbyte:

”110 år i all ära. Men inget sett och inget lärt. Vi äro ett par på 126 och vi har alltid rostskyddsmedel med oss. Det är bara att spruta och hoppa på korset. Det har alltid fungerat för hustrun.”

Gode gud – hoppas Lotta läser det här. Jag tror jag köper en burk rostskyddsmedel som födelsedagspresent.

Tack, snälla Öhman. Jag ska aldrig mer kravla på rygg i leran.

Igår började matlagningen.
Första dagen gick helt enligt schedule.
I eftermiddag ska jag riva nio kilo västerbottenost.
Resten får ni gissa själva.

Fortsättning följer…