Max gästbloggar

Vardagsprosan behöver ibland lyftas av ett stycke poesi. Det här har jag hämtat från Max bloggsida - http://www.kingsislet.blogspot.com/

Ibland undrar jag om det rätt att ge sina barn goda råd:
Jag lär en gång ha sagt:
- Pojk, lär dig att sälja så klarar du dig alltid.

Tänk - han kunde ju ha blivit poet...

PS Idag jobbar han som nöjd säljare på E24. DS

Fortsättning följer...

Stilleben utan stil eller ben

Det gröna äpplet rullar försiktigt över den sträva ekskivan.
Den borde oljas men jag har det inte i mig.
Mitt sinne är en skatt.
Tanken av att köpa pensel och olja gör mig matt.
Äpplet går i golvet.
När man håller den gröna skatten i handen ser den ut som en klo.
Handen alltså.
Hon roteras vid stjälken i klon av tummen och pekfingret.
En krosskada av kött och saft.
En mörk fläck i mitt kök inatt.

ciggpaus...

Hon förs stretande mot munnen med vargatänder i.
Klon är stark och hon ska ingen vart.
Ett bett med lätt tryck bryter igenom skalet av konserveringsmedel och insektsgift.
Den sårade saften forsar in i munnen.
Snart förstör jag ditt blod med min magsyra.
Ditt namn ska skrivas i en snödriva.
Tuggan vilar stillsamt mot min tunga.
Du är hemma nu min lilla skamfläck.
Vart du kom ifrån finns nu bara ett gapande hål.
Din uppsyn hade fått kroppen att ruttna.
I mitt kök ska du frysa, gasas eller brinna i en ugn!
Varför ler du?
Tusen maskar krälar i min mun.

/M