Nu blev ni allt förvånade. Jag fick idén på vår dotter Fannys födelsedag häromkvällen. Ena svågern, Janne, han är en sån där modern it-människa, slängde plötsligt ur sig de magiska orden:
- Blogga för fan, då kan ni ju lämna all information den vägen. Och löpande.
- Sagt och gjort. Nu är vi på gång.
- Vi har funderat i fem långa år – ibland är man inte så snabb. Så länge sedan är det vi hade våran senaste fest.
- Hur sätter vi press på oss själva?
- Jo, skicka inbjudan till alla kompisar och släktingar.
- Bra. Nu har vi ett antal gäster.
- -Men var ska vi vara?
- Ut på nätet och jaga lokal.
- Nu har vi en lokal på gång.
- Var då?
- - Det får ni veta i god tid ( det måste vara litet hysch-hysch – annars lever vi ju inte upp till vårt rykte.
Men hur gör man en blogg – kalla in storebror Max. Han är van bloggare.
Efter tio minuter är vi igång.

Mat?
Vem vill ordna det?
Sprit?
Vem har kontakter på den sidan ( obs – det gäller billig sprit)

Plötsligt skriker Lotta:
- Vi blir för många. Det här klarar vi aldrig.
- Lugn, säger jag. Tänk på alla presenter…

Nu går jakten vidare. I den här veckan ska vi hitta underhållning och musik. Vi återkommer.
Och vet ni vad – hur många av er vill ha ett billigt boende på hotell i närhet av festlokalen? Det finns ett hotell med gångavstånd på 300-400 meter.
Hör av er – vi fixar det mesta. Bindefelt – släng dig i väggen!

Nu skriker Lotta igen.
- Lugn, jag bara skojar, säger jag.

Men varför hör inte folk av sig- igår gick OSA-tiden ut. Och vi har bara 125 anmälda. Var är ni alla andra?

Fortsättning följer…

PS Det går att lämna ifrån sig sin mejladress så kommer det en påminnelse med automatik när ett nytt blogg-inlägg är på plats. Max säger att det funkar. Ni får lista ut själva hur man gör. DS